Varför välja mellan att gråta och dansa när man kan göra både och?
100
Som det svenska popundret förkunnar i första låten: ”Fembots have feelings, too”. Och snacka om att Body Talk har känslor. Albumet lanserade två av 2000-talets absoluta ”sad-bangers”: ”Dancing on My Own” och ”Call Your Girlfriend”, vilka inspirerade en våg av smärtsamma men segervissa anthems för tårar på dansgolvet.
Men Body Talks känslomässiga kärna är djupare inbäddad än de två omedelbara klassikerna. På ”Love Kills” och ”Hang Wit Me” påminner Robyn lyssnarna om att stålsätta sig själva inför potentiell hjärtesorg. Jämte de här betydande stunderna av sårbarhet finns också låtar fulla av trotsigt självförtroende: ”Don't Fucking Tell Me What to Do” och det bisarra men underbara Snoop Dogg-samarbetet ”U Should Know Better” med sina pulserande beats och lekfulla kaxighet. (Få popstjärnor utöver Robyn hade kunna leverera en rad som ”Even the Vatican knows not to fuck with me.”) Och varje spår är ett felfritt tillägg till visionen som uttrycks i ”Fembot” – det här är ett album lika fläckfritt som balanserat med en protagonist som inte är rädd för att blotta sin själ.
”Alla stora poplåtskrivare kommer berätta för dig att Robyn är en enorm inspiration.”