Ett dussin låtar om skräck, glömska och hopp.
OK Computer
Radiohead
12
Få album med samma grad av våghalsighet, innovation och ängslighet har eggat människors fantasi som OK Computer. Succén flyttade inte bara gränsen för vad rockmusik kunde handla om, den förmedlade också 90-talets nyfikenhet och oro kring vår teknologiska utveckling. I tolv låtar om skräck och hopp är Thom Yorke så främmande samhället som snurrar runt omkring honom att han drömmer om att bli bortförd av utomjordingar, så att han kan uppleva ”världen som han älskar att se den”. Låtarna är än idag lika oroväckande som attraherande. De möblerar om ett klassiskt rock’n’roll-sound och skapar ett av konstformens mest radikala ställningstaganden.
Med all dess fruktan i åtanke är OK Computer till syvende och sist en hoppfull handling; ett uttryck för tron på att vår orubbliga utveckling inte behöver kosta oss vår godhet. Och om det finns ett botemedel mot den svindlande hastigheten i, tja, allt, så är det enkelt. ”Idiot, slow down”, sjunger Yorke i slutet av sista låten ”The Tourist”. Under de årtionden som gått sedan OK Computer gjorde Radiohead till rockens nya fanbärare har de problem som albumet beklagade sig över, i synnerhet vår accelererande isolering, bara eskalerat. Men svaren och hoppet det bär på finns kvar.