2001 var han på topp, men också pessimist.
13
Bara några få år tidigare hade JAY-Z haft problem med att hitta ett skivbolag. Nu bar han inte bara hela hiphopkulturen på sina axlar, han bidrog till att legitimera den för en publik som skulle kunna avfärda honom som en fluga. The Blueprint släpptes 11 september 2001 och blev en omedelbar klassiker. Det är brutalt (”Takeover”), arrogant (”Girls, Girls, Girls”), lekfullt (”Izzo H.O.V.A”) och avväpnande sårbart (”Song Cry”). Bortsett från LL Cool J fanns det inte riktigt några andra exempel på en andra chans i kulturen.
Men The Blueprint flyttade gränserna för tematiken inom mainstream-hiphop, samtidigt som den återvände till musikens rötter tack vare albumets samplingar av klassisk rock och soul (delvis med hjälp av en ung producent vid namn Kanye West). Resultatet var en skiva som bidrog till att etablera rap som musik med historisk kontinuitet.
”Den är väldigt lärorik för alla unga langare … man kan inte snacka skit om en man som visar upplägget och har beviset.”
”Reasonable Doubt, classic, shoulda went triple”, rappar Jay i ”Blueprint (Momma Loves Me)” – en referens till hans debutalbum, men även en påminnelse om att han inte försöker sopa något under mattan. Kan man vara på topp och samtidigt vara pessimist? På The Blueprint har Jay allt – och han vill ändå ha mer.