En låtskrivare som sparkar igång 70-talets singer-songwriter-trend.
Tapestry
Carole King
38
Carole Kings andra soloalbum, Tapestry från 1971, definierade bokstavligen 1970-talets singer-songwriter-era. Albumets varma, intima ton med de avskalade, pianobaserade arrangemangen och den mysiga vardagsrumskänslan illustrerade tidsandan perfekt. Det placerade också en låtskrivare som under det gångna årtiondet skapat otaliga klassiker åt andra i det välförtjänta rampljuset.
King hade format amerikansk popmusik genom att tala för kvinnor som grupp med formuleringar om tidigare dold sårbarhet i The Shirelles ”Will You Love Me Tomorrow” och vågad, jordnära sensualitet i Aretha Franklins ”(You Make Me Feel Like) A Natural Woman”. Men på Tapestry, Kings andra album som soloartist, tog hon själv kontroll över de här låtarna och använde dem för att berätta sin egen historia. Hon introducerade också nya kompositioner, ödesbestämda att bli klassiker i sin egen rätt: ”I Feel the Earth Move”, ”It’s Too Late”, ”So Far Away” samt ”You’ve Got a Friend”, vilken skulle bli en hit för James Taylor som deltog i studioinspelningen.
Så det är knappast någon överraskning att Tapestry var rena greatest hits-albumet redan när det släpptes. Efter att ha legat på Billboards albumlista i sex år (inklusive ett rekord med 15 veckor i toppen) och mer än 50 år av relevans kan det knappast betraktas som något annat.
”Jag kan aldrig säga nog om det här albumet. Man kan sitta och lyssna på Carole King spela piano som en rockstjärna och sjunga som en ängel. Men nyckeln till allt är hennes låtskrivande.”
Shania Twain