En milstolpe inom reggae och hoppet om att allt ordnar sig.
Exodus
Bob Marley & The Wailers
46
Under åren som föregick inspelningen av Bob Marleys nionde album, tidigt 1977, hade Jamaica upplevt en stor våg av politiskt våld. Gäng och paramilitära grupper anslutna till landets två största partier, Jamaica Labour Party och People's National Party, angrep varandra och antalet offer var tresiffrigt. Marley ville försöka lindra den oroliga stämningen med Smile Jamaica-konserten strax innan landet gick till val i december 1976, bara för att bli skjuten under ett inbrott två dagar innan konserten. Trots det uppträdde han.
Exodus är ljudet av slitningarna mellan förhoppningar om att allt ordnar sig och den smygande oron över att det inte kommer göra det. Marley spelade in skivan när han på eget initiativ var i exil i London, och avståndet dämpade hans optimism kring Jamaica. Och trots att det aldrig hade funnits ett större intresse för hans politiska budskap vände sig albumets mest upplyftande låtar inåt och fokuserade på personliga, romantiska och andliga teman: ”Three Little Birds”, den trånande ”Waiting In Vain” och inte minst ”One Love”, som definierade hans musikaliska arv.
”Exodus är Bob och bandets mest banbrytande skiva när det kommer till vad den gjorde för dem som artister och vad den gjorde för musik i stort ... det var ett så revolutionerande sound.”
Ziggy Marley