Drake rap-sjunger sin väg in i en allestädes närvaro med sårbarhet.
47
Som titeln insinuerar är Take Care ett bevis på teorin om att den bästa konsten kräver tid. Efter studiodebuten Thank Me Later, ett album som Drake själv tyckte var framstressat, anlitade han musiksavanten Noah ”40” Shehib för att skissa på Toronto-soundet inom vilket de var pionjärer. Det var den perfekta avvägningen mellan rap och R&B som utmärkte den hyllade mixtapen So Far Gone från 2009.
Och det fungerade. Även om han bara var i dryga 20-årsåldern hade barnskådespelaren som blev rappare tagit kontroll över sin identitet. Snarare än att utstråla en konstgjord bild av vad en rappare ”borde vara” är Drake sig själv till 100 procent i låtar som ”Marvins Room”, en hit som blev känd som fyllesamtalet som hela världen hörde.
”Vi har en standard som vi måste leva upp till. Och vi måste hålla traditionens meritlista intakt.”
På ”Headlines”, en av pophöjdpunkterna på Take Care, rider han på motivationen från responsen som Thank Me Later fick: ”I had someone tell me I fell off/Ooh, I needed that”. Det var den här ärligheten som lät Drake rap-sjunga sin väg till ett kulturellt övertagande och bana väg för en våg av kommersiell hiphop full av sårbarhet.