Ett sista gudabenådat statement från en ikon bland 90-talsrappare.
62
Hiphopens mest komplexa gestalt spelade bara in musik under knappt fem år, men han hann visa upp många sidor av sig själv. På Strictly 4 My N.I.G.G.A.Z… från 1993 var han en politisk bråkstake, på Me Against the World från 1995 en introspektiv dagboksförare. Och på Makaveli-projektet som släpptes strax efter hans död i september 1996 var han en krutdurk med hett temperament. Men de flesta av de 27 spåren på All Eyez On Me, det sista albumet som släpptes under Tupacs livstid, målar upp en bild av honom som en hårdhudad gangstarappare och som en av kungarna bland 90-talets g-funk på ett av genrens viktigaste släpp.
”Jag kommer alltid ha i åtanke att försöka nå en viss standard vad gäller empati och medkänsla till en skiva på samma sätt som Pac närmade sig musik.”
All Eyez On Me bjuder på personliga och sorgliga bekännelser (”Life Goes On”), snuskig och sexuell rap (”What's Ya Phone #”), samt suggestivt berättande (”Shorty Wanna Be A Thug”). Men den är mest känd för sina rebelliska anthems, som ”Ambitionz Az A Ridah” och ”Picture Me Rollin'”, där en av musikens största skapare omfamnar en stridslysten och magnifik sida som gjorde honom till en ikon inom 90-talsrap.