En lekfull kartläggning av hiphopens udda framtid.
3 Feet High and Rising
De La Soul
65
De La Soul sände live från planeten Mars – eller mer specifikt, förorterna i Long Island. De dök upp 1988, fullt formade och slentrianmässigt slitna, med ”Plug Tunin'”, en tolvtummare som blandade okonventionella ordlekar med de mest otippade samplingar som hiphopen någonsin hade skådat. På det följande debutalbumet presenterade Trugoy, Posdnuos, DJ P.A., Pasemaster Mase och producenten Prince Paul en lekfull kartläggning av hiphopens udda framtid. De var utstötta före OutKast, de var The Roots rötter.
De La Souls fritänkande inställning till genrer fick dem att gräva djupt i skivbackarna i jakt på samplingar. De lät hiphopen genomsyras av udda sinnesstämningar och nya texturer snarare än inslag av James Brown och Funkadelic (även om en melodi från den senare lade grunden för ”Me Myself and I”, gruppens enda topp 40-placering i USA). Deras leksakslåda inkluderade Schoolhouse Rock!, Steely Dan, skivor med språklektioner i franska, Johnny Cash och en Liberace-kassett de hittade i studion. Deras okonventionella poesi bröt ner meningar till expressionistiska moln som sträckte sig från ren lyrik till inspirerat nonsens. Stolt excentriska och med ett budskap om att våga vara sig själv klädde de sig i afrikanska medaljonger istället för stora guldkedjor, och blev en bohemisk förlaga till en uppsjö av rappare som tänkte annorlunda.