En debut som tog thrash metal från skuggorna till mainstreampubliken.
Master of Puppets
Metallica
69
Efter 1984 års Ride the Lightning var Metallica i kläm mellan undergroundscenen och ett begynnande erkännande i den mainstreamvärld som den brutala konstformen thrash metal började tränga in i. Uppföljaren Master of Puppets var än mer intensiv när det kom till både hastighet, ilska och fientlighet mot kontrollerande krafter. Ändå lyckades den tilltala en större massa och bandets dagar i minibussar var räknade.
Även med all dess precision i åtanke känns Master of Puppets som en produkt sprungen ur en källare eller ett garage. Om Van Halen och Mötley Crüe lovade tillflykt genom brist på hämningar spelade Metallica istället med rastlösheten hos någon som är fast i negativa tankar. Om krig (”Disposable Heroes”), beroende (”Master of Puppets”), religiösa förkunnelser (”Leper Messiah”) eller mentalsjukvårdens misslyckanden (”Welcome Home [Sanitarium]”).
Aldrig förr hade musik så extrem nått en publik av liknande mått, och den har bara fortsatt växa i Metallicas fall. Under de kommande fem åren skulle de bli ett av världens största band en gång för alla, och flytta ilska och utanförskap från skuggorna till arenorna.