Elektroniskt experimenterande möter futuristisk filosofi.
Trans-Europe Express
Kraftwerk
71
Kraftwerk skämdes aldrig över att återuppfinna sig själva. Om deras elektroniska period började med studsande arpeggios på 1974 års Autobahn kickade syntpop-eran igång på allvar med Radio-Activity från 1975, där de utforskade kortare låtlängder och vassare melodier. Men på 1977 års Trans-Europe Express blev deras fusion av elektroniskt experimenterande och futuristisk filosofi fullkomlig.
Trans-Europe Express gjorde Kraftwerk till något av Tysklands svar på Andy Warhol. I musik för massorna uppfann de en ny sorts konceptuell konst. Albumet inkluderar några av deras viktigaste sound – titelspårets melodi skulle lägga grunden för Afrika Bambaataas ”Planet Rock”, medan den malande rytmen på ”Metal on Metal” bidrog till technons födelse några år senare. Vad det gäller stämning slits albumet mellan gränslös optimism och mörkare, tvivlande toner. Det är upp till lyssnaren att avgöra huruvida den lycksaliga vocodern i sista låten ”Endless Endless” är genuint hoppfull eller en sarkastisk titt på en framtid utan människan.
”Det är en av de största skivorna inom elektronisk musik [och] en av mina favoritskivor någonsin. Jag minns att jag rökte en joint och lyssnade på den i riktigt högljudda högtalare, och trodde att jag såg Gud.”
Elton John