Själsblottande från en popstjärna som överlevt tidningarnas skvaller.
Like a Prayer
Madonna
77
Med gospel-extasen i det listtoppande titelspåret och dess kontroversiella video som blandade religion, rasism och åtrå mellan olika etniciteter på ett sätt som bara Madonna kan – Like a Prayer är frukten av en popsensation som tagit sig igenom skvallertidningarnas helvete och fötts på nytt som en äkta, genuin artist. Och även om det finns någon enstaka referens till hennes då nyliga uppbrott med maken Sean Penn, särskilt i den svindlande syntpop-bopen ”Till Death Do Us Part”, låter Madonna det personliga handla om henne själv, inte om hennes ex.
Det här innebär djupa gräv i hennes familjetrauma på ”Promise to Try”, en hjärtlig reflektion över hennes mammas död, och ”Oh Father” som lika tufft som ömt behandlar hennes daddy issues. Och vi har den massiva ”Express Yourself” – en hymn av bekräftelse och obestridlig kraft som inte är något annat än Madonnas ”Respect”. Det perfekta beviset på hennes oundvikliga kulturella dominans.
