En eklektisk, karaktäriserande ögonblicksbild av Elton John.
Goodbye Yellow Brick Road
Elton John
78
Efter att de överdådiga orkesterarrangemangen i ”Your Song” och ”Levon” skickat honom till de pubvänliga ”Honky Cat” och ”Crocodile Rock” på mindre än tre år, tyckte Elton John att det var dags för ett ställningstagande som knöt samman alla hans musikaliska infall. Dubbel-lp:n Goodbye Yellow Brick Road befäste inte bara hans egensinniga eklekticism, utan även fansens vilja att följa honom vilken väg han än valde. Resultatet var hans absoluta peak både kommersiellt och bland kritiker; ett album vars låtlista vid första anblick kan förväxlas med en greatest hits-samling.
Albumets inledande sekvens är mer eller mindre en skiss över Elton Johns tidiga karriär och starkaste period, där de musikaliska utsvävningarna blandas med Bernie Taupins allt mer filmiska och konceptuella texter. Den för FM-rock-eran typiska spretigheten i ”Funeral for a Friend / Love Lies Bleeding” flyter in i den sentimentala och odödliga Marilyn Monroe-hyllningen ”Candle in the Wind” innan det blir total Elton-pompa i ”Bennie and the Jets”. Det vemodiga titelspåret ”Saturday Night's Alright for Fighting” är en av flera låtar som blev klassiker. Samtidigt förtjänar andra mer uppmärksamhet än de fått, troligen på grund av det stora mängden högklassigt material som trängs på Goodbye Yellow Brick Road.