Hon målar med uppriktighet och satir som är svår att skilja på.
Norman F*****g Rockwell!
Lana Del Rey
79
I Lana Del Reys drömlandskap om Hollywood och Hamptons finns påminnelser om – och hyllningar till – hur tomma de här platserna kan vara. Full av liv och anspelningar är Norman F*****g Rockwell! en ultimat genomgång av autenticitetens regler från en artist som gjort sig en karriär på att bryta mot dem. Hon målar upp bilder med uppriktighet och satir medan hon utmanar dig till att skilja dem åt.
Albumets final, ”hope is a dangerous thing for a woman like me to have - but I have it”, är paketerad som en bekännelse. Förstapersonsperspektiv, reflekterande och sjungen över enkla pianoackord. Men den är också flamboyant filmisk och väver samman referenser till Sylvia Plath med anekdoter från Lanas eget liv för att återigen få oss att fråga oss vad som är verkligt. När hon upprepar frasen ”a woman like me” känns det som en pik. Hon hade spenderat det senaste årtiondet med att blanda personan – utstött och popidol, debutant och häxa, pinuppa och poet, syndare och helgon – i ett försök att göra dem alla lika omtvistade. Här anspelar hon på något ännu djärvare: det enda som är farligare än en komplicerad kvinna är en som vägrar ge upp.
”Hon är så mystisk. Det känns som att jag vet vad hon pratar om … men sedan känns det nästan som att det inte är möjligt med henne.”
Miranda Lambert