Istället för parttyrap körde Snoop på dagen efter-känsla.
Doggystyle
Snoop Dogg
84
Hack i häl på Dr. Dres hyllade solodebut lät Snoop Doggy Doggs Doggystyle som en kväll av festande som en oundviklig fortsättning på The Chronics avslappnade eftermiddagscruising i Crenshaw. Tuffa spår som den oförglömliga ”Gin and Juice” och ”Doggy Dogg World” skänker stunder av lättsinne som ställs mot den soldränkta glädjen i ”Nuthin’ But A ‘G’ Thang”. Om The Chronic lät som ett firande var Doggystyle stressad och sliten.
”Det handlade om att försöka göra någonting djupt och annorlunda.”
Snoop Dogg
Allt det här illustreras bäst av ”Murder Was the Case”, med okaraktäristiskt barock produktion av Dr. Dre och ilsken rap från Snoop. Den vanligtvis tillbakalutade MC:n levererade med Scarfaces kallblodighet. Doggystyles stundtals dystra atmosfär skiljer den från den uppsjö av partyrap från västkusten som började erövra listorna efter Death Rows kommersiella framgångar under 90-talet. Den befäste också ankomsten av en av hiphopens mest långlivade personligheter.