Smutsig men ömsint och en måttstock för brittisk EDM.
Untrue
Burial
94
Untrue från 2007 blev omedelbart en måttstock efter vilken brittisk elektronisk musik mättes. En bidragande orsak var Burials mystiska anonymitet – än idag gör William Emmanuel Bevan sällan intervjuer. Albumet är smutsigt utan att skava, med houseaktig sång som gör den dånande basen mjukare. Albumets andra låt, ”Archangel”, är kanske en av de mest igenkänningsbara låtarna i elektronisk musiks historia, med sin nedpitchade sopransampling bestående av följande rader: ”Holding you/Couldn’t be alone/Couldn’t be alone/Couldn’t be alone”. (Bevan ska ha skrivit och producerat låten på 20 minuter efter att hans hund dog.)
På stora delar av Untrue låter Bevan som om han försöker hitta ljudet av att vara ensam i mörkret. Han skrev och producerade skivan på natten och insisterade på att börja jobba långt efter att solen hade gått ner. Låtar som ”In McDonalds” och ”Homeless” hintar om metoden – de väcker en tyst desperation, både med sina titlar och sparsmakade kompositioner. Resultatet är elektronisk musik lika djupt mänsklig som berörande.