Det mest sökande och spretiga soulalbumet någonsin.
Songs in the Key of Life
Stevie Wonder
6
1974 var Stevie Wonder den mest kritikerrosade popstjärnan i världen. Han funderade också på att lämna musikindustrin. Så när Songs in the Key of Life släpptes två år senare var efterfrågan så hög att det blev den tidens snabbast säljande album någonsin. Och allt var förlåtet.
Wonder positionerade sig själv som den välvilliga härskaren över ett egenhändigt skapat kosmos med en anmärkningsvärd samling låtar. Songs in the Key of Life, nästan 90 minuter lång, är melodisk utan ansträngning, bred i sitt omfång, djupt personlig och inte sällan väldigt annorlunda. I en tid då uppblåsta rockanthems dominerade hade Wonder skapat det mest sökande och spretiga soulalbumet någonsin.
Här finns bleckblås- och hookfyllda, positivt översvallande listtopparna ”Sir Duke” och ”I Wish”, vilka båda har spelats på otaliga grillfester och bröllopsmottagningar under flera årtionden. På andra sidan spektrumet har vi skarpt verklighetsskildrande soul i ”Village Ghetto Land” och ”Pastime Paradise”, där Wonder överger scengolvet för papper och penna, och förkastar övergivandet av drömmen om medborgerliga rättigheter. Hans dotter Aisha dyker också upp i den sockersöta pappa-dotter-hymnen ”Isn’t She Lovely”.
När Songs in the Key of Life närmar sig sitt slut tömmer Wonder dansgolvet för en kvart av överdådigt gospeldisco i ”As” och ”Another Star”. Men albumets definitiva ögonblick kan vara bonusspåret som ursprungligen medföljde vinylsläppet som en extra 45:a. Det börjar i yttre rymden med den afrofuturistiska ”Saturn”, men när de sista syntackorden klingar ut förflyttar sig Wonder flera ljusår till en lekplats i stadsmiljö där vi hör djupet av afroamerikanska barn som hoppar hopprep. På ett ljudmässigt, kulturellt och känslomässigt plan är Songs in the Key of Life mycket mer än en gigantisk samling låtar – det formar en hel världsbild.